Att veta att det bara är 2 hela dagar kvar innan jag börjar min resa. Jag är så nervös när jag tänker på det att de är sjukt. Har Sara att prata med om allt då pappa redan åkt till stugan och inte kommer hem förens vad jag tror den 23. Sedan åker igen den 25 sedan vet jag inte när han kommer hem. Känner bara mer och mer hur paniken kommer. Jag står inför de 29 jobbigaste dagarna i mitt liv typ. Sedan att jag kanske måste göra den jobbigaste delen av min resa helt ensam. Jag är så rädd men ändå så glad. Men just nu känner jag mig så ensam i detta. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att lugna nerverna. Nästan alla runt om mig vet vad, hur och när jag ska göra allt. Men ingen vet nog hur rädd jag egentligen är. Har haft hicka nästan hela tiden sedan jag fick veta att jag kanske måste vara där ensam. Paniken inom mig när jag tänker på det är hemskt.. Vet inte riktgit vad jag ska ta mig till...

Jag har efter mycket om och men bestämt mig för att öppna min blogg igen. Jag älskade detta så mycket så varför ska jag låta några hemska människor hålla mig ifrån något jag älskar? Men det är så mycket som hänt sedan jag bloggade senast. Jobbar fortfarande på samma jobb, älskar det lika mycket som innan. Har tyvärr inte min älskling Fiksu kvar i livet längre, hon blev svårt sjuk och vi hade inte mycket till val mer än att välja att söva henne eller låta hennes fortsätta plågas.. Självklart vart valet öppenbart. Men även så tog en till hund mitt hjärta med storm. En liten valp som idag är en del av famijen och heter Jax, ni ser bild på han i nya headern samt på instagram. Har även inte min fina ärta kvar, alltså min gröna bil. Blev dags att skaffa en ny som jag kommer ha några år frammåt. Pappa såg av en slump en peugeot 207 på volvo i Hedemora när han skulle köpa olja till hans duster. Han tyckte på en gång det var en bil som skulle passa mig. Samma dag åkte jag och kollade på den, två dagar senare provkörde vi den. Sedan var det bara att mina skattepengar + ärtan som jag fick, att bli handpeningen på Cherry (ja bilen är röd!). Många tror dock att mina föräldrar betalar denna bil. Vilket är totalt fel, de enda de "betalt" är ärtan. Resten betalar jag själv på cherry. 

Sedan de största av allt. 2016 kommer bli ett förändringens år. Jag har nu under ett års tid varit på möten och hos läkare för att få göra en dramatiskt förändring i mitt liv. Vilket jag tänkt över noga och vill mer än allt annat just nu. Har planerat datum och kommer självklart med tiden berätta vad det är osv. Men eftersom väldigt många inte kan acceptera mitt val eller ha de minsta snäll kommentar om det så håller jag tyst om det. Jag kommer lämna ut ett inlägg här där jag berättar varför jag valt detta. Lite av de bra och även de dåliga kommentarer jag fått av nära och kära. Men redan om 5 dagar (21/12) Kommer de som umgås/jobbar med mig att se stor förändring. Men det går inte att undvika då jag inte kan låsa mig inne i över 8 veckor för att dölja detta och sedan komma ut med en chock fö världen efter det. Men vilket som så kan folk sluta fråga de som vet vad som gäller för mig. Jag hoppas hjärteligt att de håller tyst om det då jag bett alla om det.

Men här täntek jag slänge upp en bild på bilen och min bebis Jax, som avslut på detta inlägg efter nästan ett års pause.